”Väggen kan komma emot vem som helst och när som helst”

Året är 2017 och jag går in i väggen. Jag vet inte vad som händer mig, men väggen kom emot och jag känner mig tom.

Jag kände som om jag blev levande död på en sekund. Som om jag inte längre var psykiskt närvarande – det fanns bara en kropp som gick runt och gjorde saker. Jag hade tappat mig själv, det fanns ingen Robin längre. Jag var så tom, helt slut, inga känslor, jag kände ingenting längre. Det tog en tid innan det började smyga in tankar om otillräcklighet och att jag hade gjort mitt på denna jord. Jag hade helt enkelt gett allt jag hade att ge. Efter en tid när allt var tomt kom det en våg av känslor, en chock för kroppen och huvudet. Jag mådde dåligt, hade mörka tankar och ville isolera mig från omgivingen. Jag visste inte vad som hände med mig, jag kunde inte prata med någon och jag kunde inte tänka att jag hade gått in i väggen. Jag fick professionell hjälp men det var svårt för mig att smälta att jag behövde hjälp. Det tog hårt på mitt ego på den tiden – inte kan jag som klarat av allt behöva hjälp från en terapeut! Jag tog emot hjälpen och det var det bästa jag kunde göra. Det var verkligen en ögonöppnare för mig! Efter några sessioner insåg jag att jag gått i väggen och är helt utmattad fysiskt och psykiskt. Osaken till att jag gick in i väggen var att jag aldrig lyssnade på mig själv och mitt mående, jag gjorde saker som andra tyckte man skulle göra. Jag levde inte MITT liv utan levde så som andra sa att man skulle göra. Jag hade personer i min omgivning som tog all min energi men gav inget åt mig. Jag hade helt enkelt gett allt för andra och lämnade mig själv i tomhet, utan energi och utan ork. Med terapi insåg jag hur allt hade börjat: saker jag gått igenom och sopat under mattan. Allt som gömt sig under mattan kom över mig när jag inte längre klarade av att hålla allt under den. Det var kroppen som sade åt mig att nu har du så mycket saker du behöver bearbeta, du behöver stanna upp och ta tag i alla dessa ”monster” som fått ligga under mattan i alla dessa år. Jag är en man i 28 års åldern, jag studerar och jag har en fast tjänst. Jag har precis gått in i väggen.

Den så kallade väggen kan komma emot vem som helst och när som helst! Om det händer dig eller har hänt dig redan så är du inte den ända som gått igenom detta. För att undvika att gå in i väggen, eller unvika att historen upprepar sig vill jag att du lyssnar på dig själv och känner efter hur du mår. Lyssna på din kropp och knopp. Jag önskar att ingen behöver känna det som jag kände. Jag vill med min berättelse hjälpa andra att unvika väggen eller att komma vidare efter att ha gått in i väggen. Sköt om er och lyssna på er själva!